Liv Strömquists tionde seriealbum är en självhjälpsbok mot självhjälp.
Vi lever i en kultur som mer och mer handlar om att optimera vår hälsa för att leva länge, men som fortfarande saknar svaret på VARFÖR vi bara ska fortsätta pinna omkring på klotet så extremt jävla länge som det är fysiskt möjligt.
I sin nya bok ger Liv Strömquist sju livsråd för att hjälpa mot livsråd. Vi möter experter, förebilder och livsrådgivare, som på olika sätt ägnat sig åt att ge råd: Ronald Reagans astrolog Carrol Righter, vars två vanligaste horoskopråd var ”var snygg� och ”var glad�, 1300-talshelgonet Katarina av Siena som svälte sig själv till döds, hertiginnan Meghan Markle som skrev ner levnadsråd på bananer till hemlösa sexarbetare, manfluencern Rollo Tomassi som ger män rådet att stå helt stilla i hallen för att hålla kärleken vid liv, instagrampsykologen Nicole LePera som uppmanar oss att sätta gränser för människor som exploaterar vårt emotionella kapital � och så den karibiske cirkusartisten Ludger Sylbaris, vars absolut bästa livsbeslut var att gå ut på stan, bli full och starta bråk.
Med hjälp av filosofer, psykologer, sociologer och poeter diskuterar Liv Strömquist � som alltid med träffande humor och en knivskarp blick på samtiden � hur vi ska leva och varför
Strömquist was born in Lund and grew up in Ravlunda in the Österlen region of south Sweden. Today she lives in Malmö. Already as a five-year old she made her own comics, but stopped, until she took up drawing comics at the age of 23. Her flatmate made her interested in comic fanzines then. With Rikedomen, she published her first own fanzine.
Her breakthrough as a comic artist followed with her first album Hundra procent fett ("One hundred percent fat"), which was published in 2005.[4] She regularly publishes in the comic magazine Galago in various magazines and newspapers such as Dagens Nyheter, Dagens Arbete, Bang, Aftonbladet and Ordfront Magasin.[5][6] She designed the cover for the 2013 album Shaking the Habitual by the band The Knife. She also made a comic strip for the band's website, which depicted income inequality in a satirical manner.
Several of her books have been translated into French. Kunskapens frukt about the taboo of menstruation and the vulva in society has also been translated into Dutch, Danish, German, Finnish, English, Russian, Spanish, Italian, Bulgarian, Slovene and Ukrainian.
She studied political science. Her comics are mostly about sociopolitical issues from a feminist and left-wing perspective. They are satirical essay about power and injustices.
Since 2005, she has been working for the youth radio station Sveriges Radio P3. She was involved in the satirical programs Tankesmedjan and Pang Prego. Together with the author Caroline Ringskog Ferrada-Noli, she runs the podcast En varg söker sin pod for the newspaper Expressen. In the SVT program Liv och Horace i Europa, which was broadcast in spring 2016, she travelled through Europe together with Horace Engdahl and discussed the lives of various authors.
Som ett ankare i tidens malström fungerar Liv Strömqists böcker, den senaste inget undantag. När jag läser Pythian pratar ryser jag och känner mig mer levande, vilket � ska det visa sig � är just vad densamme handlar om.
”Från att ha varit en bödel har döden förvandlats till en fångvaktare.�
Människan vet att hon och alla hon känner ska dö, förmodligen är det väl ur denna ångest som self care-kulturen kommit. Men i vår jakt på den hälsosamma och ultimata livsstilen som har till syfte att minska dödsångesten bjuder vi in fanskapet istället. Det senkapitalistiska samhället har överlevnaden som högsta prioritet, det goda livets narrativ saknas. Dock inte i Strömquists bok. Men hjälp av sociolog Hartmut Rosa får jag både uppleva och lära mig om ”resonans�; en oplanerad icke kontrollerbar känsla som kommer till en som en gåva i form av rysningar, skönhetsupplevelser eller tårar i samband med konst/litteratur/musik/natur-upplevelser. Här får vi förklaringen till varför charterresan, julafton och andra situationer där man försöker framtvinga lycka (resonans) kan leda till besvikelse. Resonansupplevelsen är själva livet i hur den sätter ens inre i rörelse, menar Rosa.
”Mitt begär är den Andres begär� /Jacques Lacan
Vår tids digitalisering, individualisering och personkult har utmynnat i ett överflöd av influensers och coacher vilka sätter käppar i allas våra hjul. Influensers är för unga idag vad tjejtidningarna var tidigare, fast långt mer påträngande. De stimulerar jämförelser, stress, press, avundsjuka och falska dubbelpersonligheter samt sätter ner förmågan att tänka och känna själv. De ökar det negativa inflytande som strukturalisten Lacan kallade ”den store Andre� och som motsvarar den yttre ordningen i from av normer. Här visar Strömquist det jag väntat på att få se på pränt; att GE råd är härligt och givande, ett sätt att boosta sig själv, att ta emot råd däremot är som att få ett straff i present.
Pythian var en rådgivare i det antika Grekland som till Cicero, 83 fKr sade: ”Låt din egen natur, inte råden från andra, vägleda dig genom livet.�
I vårt senmoderna samhälle verkar vi tro att meningen med livet finns inuti oss själva istället för i världen utanför. Negativa känslor tabu samtidigt som ett självhjälpsnarrativ råder vilket går ut på att alla människor är sjuka/traumatiserade och behöver terapi. Vi ska alla utvecklas och självförverkliga oss, ta hand om oss och finna vårt autentiska jag. Istället för att acceptera livets normala sorger, besvikelser och misslyckanden anses dessa känslor vara individuella och möjliga att kontrollera. Den duktiga samhällsmedborgaren är inte bara hälsosam, självupptagen och extremt noga i alla sina val utan också traumatiserad. Hen går i terapi men är glad och tacksam (utåt) och ger gärna råd till andra (om att gå i terapi).
”Nästan är och förblir en orörlig, ogenomtränglig, gåtfull närvaro som hysteriserar mig.� /Slavoj Zizek
"Warum fühlt es sich so an, als hätte man seine Hausaufgaben gemacht, warum fühlt es sich an wie eine gute Note in einer Klassenarbeit, wenn man es schafft Lebensfreude zu empfinden? Dass man sich über sich selbst freut, wenn man hübsch ist und Spaß hat, sich aber über sich ärgert, wenn nicht?"
Habt ihr euch schon einmal Gedanken darüber gemacht, dass Selfcare vor allem dazu dient, unseren Fokus weg von unserem Tod zu lenken? Wir sind die einzige Spezies auf der Erde, die weiß, dass ihr Leben endlich ist - während sich Katzen, Lamas, Schlangen, Eichen, Tulpen und Co. ein chilliges Erdendasein machen, sind wir mit unserer Sterblichkeit konfrontiert. Um mit dieser grauenvollen Tatsache irgendwie klarkommen zu können, versuchen wir ständig, unser Leben zu optimieren und damit zu verlängern, schöner, besser und gesünder zu werden. Liv Strömquist setzt sich in ihrem Comic "Das Orakel spricht" mit Selbstoptimierung, Konsum und esoterischen Ratgebern auseinander. Dabei reist sie sowohl um die Welt, als auch in die Vergangenheit, und das in gewohnt buntem und witzigem Stil mit vielen popkulturellen Referenzen. Mich hat der Comic sehr nachdenklich gestimmt, eben weil ich noch nie auf den Gedanken gekommen bin, dass uns Selfcare von der Auseinandersetzung mit dem eigenen Tod abhält - und uns dabei auch noch viel Geld und vor allem Lebenszeit kostet. Ich mochte diese kritische Auseinandersetzung richtig gerne!
Så tankeväckande, satt mest och skrek rakt ut i frustration över vår samtid. Lärde mig massor, älskar att Strömquist utgår i från forskning och inte bara eget tyckande i sitt berättande.
Molt bé aquest còmic de la Liv Strömquist disparant contra la indústria neoliberal de la felicitat permanent. Cada cop tinc més clar que el més revolucionari és, només, no fer res i aspirar a estar bé i prou
„Das Orakel spricht� hat sich aus dem Stand gleich neben „Der Ursprung der Welt� auf die Hitliste meiner liebsten Liv Strömquist-Bücher katapultiert. Mit dem Thema Selbstoptimierung ist Strömquist ganz nah am Puls der Zeit und an meinem persönlichen, arg beschleunigten Wutpuls.
„Hübsch sein� und „Spaß haben�: darauf lassen sich die Direktiven des US-Promi-Astrologen Carroll Righter, der u. a. die Reagans während ihrer Amtzeit beraten hat, herunterbrechen. Wie diese „kosmischen Forderungen� mit marktliberaler, rechter Politik zusammenhängen, das veranschaulicht Strömquist gewohnt clever und humorvoll. Dass wir mit Selfcare verzweifelt versuchen, unsere Todesangst zu stillen und uns damit dem Leben entfremden, fasst Strömquist mit Hilfe diverser Philosoph*innen/ Soziolog*innen (der Star dieses Mal: Hartmut Rosa!) kongenial zusammen. Sie nimmt gnadenlos die kruden Thesen von Influencern aus der Manosphere auseinander und bringt die Kritik an Internetpsycholog*innen mit millionenschwerer Followerschaft auf den Punkt. Is it you or is it late-stage capitalism?
Toujours un plaisir de lire les BD de Liv Strömquist, mais pour moi celle-ci devrait être lu par tous.tes.
Elle vulgarise pas mal de concepts de sur le développement personnel, l'individualisme etc. À quel point nous sommes sous l'influence de multiples facteurs, d'une économie néolibérale, que le développement personnel est full business....
Bref ça fait peur et à la fois ça fait du bien, ça permet de comprendre davantage de choses et surtout des parallèles avec l'histoire hyper intéressant !
Je l'ai lu dans le métro, à Paris, en pleine période de Noël en regardant autour de moi les gens figé.es à leurs écrans, avec des sacs blindés pour Noël 🤡🤡
Lyxigt att Strömquist åter igen har hittat, läst, och kärnfullt sammanfattat mängder av kloka teorier, förklaringsmodeller och slutsatser! Ändå känns det som att det är JAG som förlöst en smärre bebis genom hjärnan. Läs!
"Den tyske sociologen Hartmut Rosa..." och de andra* omförpackas på det typiska sättet till grafisk essä. Har tilltalet alltid varit så personligt och meta, eller är det alla podd-år som gör att jag uppfattar det så?
Fortbildar mig lite och skrattar mycket, t.ex. åt den sura manosfärinfluencern i hallen.
* Freud, Lacan, Žižek, Illouz och t.o.m. Karl Marx
Mit Abstand mein liebster Comic von ihr! Wie man so genial und humorvoll Theorie und Realität miteinander verknüpfen kann, dabei gleichzeitig Kapitalismuskritik äußern und nur durch funny Zeichnungen einfach mal Facts raushauen kann, ist ganz große Kunst!
Om jag bara lyckas memorera och internalisera all information från den här boken kanske jag kan bli genuint lycklig och leva ett autentiskt liv där jag bara skrattar åt allt ”löjl� jag håller på med 🤪
Exceptionnel. Elle assassine le développement personnel et son grand ami le capitalisme. Merci merci merci 🥰 Une des meilleures bds de Liv Strömquist : on retrouve son ton cinglant, ses dessins marrants, ses références bibliographiques.
Kan inte bli så mycket bättre kombo av bildningsresa, själsspegling och fnissläsning. Bästa självhjälpsboken!Det är så hjärtevärmande underbart att få njuta av den här steglingen av diverse influerare och deras billiga skitråd, och samtidigt vara fullt medveten om att man suttit och scrollat igenom tiotusen likadana skitråd på instagram, och därtill misstagit vissa skitråd för peppiga positiva livsråd och fångats av en del. Läsningen blir delvis flaggelering. Det är också därför det här är så bra förstås. Men vad gör en människa nu, när hon vill fly ”självtematiseringstvånget�, hetsen, projekten, optimeringen av allt, alla valen, ängsligheten, jakten etc etc, allt fult i vår enfaldiga senmoderna tid och helst av allt vill bli en enkel herde i en avlägsen fjordby? Det första man vill göra är att googla, bara för att mycket förmodligen mötas av femtusen träffar med karriärporträtt på framgångsrika klimatmedvetna omsadlare och goda råd om hur man enkelt ”kliver av ekorrhjulet�.
1.) ist das ein Buch, das ich gerade absolut gebraucht habe
2.) hab ich wie immer das Gefühl, ich muss es jedem empfehlen und dass jeder das lesen sollte
und 3.) folgende Zitate kamen mir sofort in den Sinn bei dem einen Kapitel: „Dancing Through Life down at the Ozdust if only because dust is what we come to!!!� und cmbyn „to feel nothing so as not to feel anything - what a waste� & giovannis room dialog auch
4.) i was definitely called out
5.) wer zum Geier hat die deutsche Version lektoriert, da sind sooo viele Fehler
Precis som vanligt i Liv Strömquist-land: klokt, genomtänkt och insiktsfullt. Jag känner mig både smart och dum när jag läser. Blir sugen på att ta mig an flera av de filosofer och psykologer hon citerar men är rädd att deras resonemang skulle gå mig över huvudet utan Liv Strömquists guidande hand.
Eine Graphic Novel über den Sinn des Lebens und zeitgenössische Vereinzelung, die (spät)kapitalistische Glaubensmuster, (Selbst)Wahrnehmung und einen kritischen Blick auf Gesellschaftsstrukturen über Popkultur, Geschichte, Humor und Geisteswissenschaften offenlegt. It‘s just fun!
Återigen briljerar Strömquist med en lättillgänglig, faktabaserad seriebok om ett ämne som verkar så självklart, men som man alltid kan läsa mer om. I detta fall självhjälp och människans ständiga törst efter att förbättra, förändra och föryngra sig själv. Roligt, fyllt av igenkänning och - kanske paradoxalt nog - till stor hjälp för någon som redan länge varit trött på all form av identitetsfokus, diagnoshysteri och ”såhär uppnår du xyz�.
Liv Strömquist, con su estilo brillante, irónico y lleno de referencias, desmonta con humor y precisión toda la maquinaria del desarrollo personal, el autocuidado, los influencers y la industria de la autoayuda. Y lo hace, además, de una forma que no solo informa, sino que remueve, sacude, duele� y al mismo tiempo, alivia.
Uno de los puntos que más me gustó fue cómo aborda la figura del “Gran Otro� de Lacan: esa presencia normativa que dicta lo que deberíamos ser o hacer para sentirnos valiosos. En nuestra era digital, el culto a la personalidad y la hiperindividualización han generado una invasión de coaches y influencers que ocupan ese lugar, fomentando la comparación constante, la ansiedad, el narcisismo y la pérdida de autonomía emocional. Como dice Strömquist (y yo también he sentido): dar consejos es casi un acto de poder, pero recibirlos se siente muchas veces como un castigo disfrazado de ayuda.
Esta novela gráfica es una crítica feroz —y necesaria� al mandato contemporáneo de “optimizarse� constantemente. Hoy, en lugar de aceptar el dolor, el fracaso o la tristeza como partes normales de la vida, se nos dice que son fallos personales que debemos corregir con terapias, rutinas, consumo o positivismo tóxico. Así, el buen ciudadano posmoderno es sano, consciente y profundamente traumatizado. Sonríe en redes, recomienda ir a terapia y se cuida... pero no se detiene nunca.
Otra idea que me impactó del libro fue una idea tan simple como que el autocuidado, tal como se nos vende hoy, es una estrategia para evitar enfrentarnos a nuestra propia mortalidad. Somos la única especie consciente de su muerte, y quizás por eso nos obsesionamos con vivir “mejor�, ser “mejores�, cuidarnos, mejorar cada aspecto de nuestra vida. Pero en esa obsesión también se nos va el tiempo, la energía y una buena parte de nuestra autenticidad.
Strömquist combina en este libro un recorrido por conceptos filosóficos y sociológicos con ejemplos históricos y cotidianos, logrando que temas complejos se entiendan sin esfuerzo. Lo hace, además, con muchísimo humor.
Para mí es una lectura obligatoria, porque incomoda, sí, pero también da perspectiva. Y porque, en el fondo, nos recuerda algo que se nos olvida demasiado fácil: que vivir no es un proyecto, ni un producto, ni una marca personal. Vivir es otra cosa. Y es mucho más interesante cuando dejamos de intentar controlarlo todo.
Så glad över att jag verkligen älskade denna. Läsningen blev en lång meditation i anti-individualism, självhjälp mot självhjälp och avtäckande av det ”rasande stillestånd� som är senmodernitetens hyperkapitalism. Hennes bästa på länge!