What do you think?
Rate this book
Gregorius & Helga #1
Gregorius
“Both a riveting novel on its own merits and an astonishing gloss on an earlier masterpiece.”―Margaret Atwood Bengt Ohlsson, one of Sweden’s most successful young writers, has responded to the classic Doctor Glas with Gregorius , which is the voice of Pastor Gregorius over the course of what could be his last and fateful summer. Gregorius is a rancorous, malodorous, and unattractive figure married to a girl young enough to be his granddaughter. But his sense of his own mortality, of his personal inadequacy, and his tenuous hold on happiness are uniquely absorbing and haunting. It is a compelling study of loneliness, longing, and the nature of love, the desires that bring people together and the fears that keep them apart.
422 pages, Paperback
First published October 22, 2004
32 people are currently reading
627 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 72 reviews
May 18, 2020
Tänk att det kan vara å spännande att följa en gammal prästgubbes inre monolog över 400 sidor, men när Bengt Ohlsson skrivit den å är det just det. Jag älskar det här. Jag älskar verkligen inte Gregorius, även om Ohlsson ibland lyckas få mig att känna med honom å tänker jag att han är en sjukligt självupptagen empatistörd mansjävel som tycker synd om sig själv och som dessutom är pedofil.
Vill nu läsa om Dr Glas.
Vill nu läsa om Dr Glas.
August 27, 2016
Description: Bengt Ohlsson, one of Sweden’s most successful young writers, has responded to the classic Doctor Glas with Gregorius, which is the voice of Pastor Gregorius over the course of what could be his last and fateful summer. Gregorius is a rancorous, malodorous, and unattractive figure married to a girl young enough to be his granddaughter. But his sense of his own mortality, of his personal inadequacy, and his tenuous hold on happiness are uniquely absorbing and haunting. It is a compelling study of loneliness, longing, and the nature of love, the desires that bring people together and the fears that keep them apart.
Opening: After the evening meal Helga says she's thinking of going for a walk. Meanwhile, Märit's busy clearing the table. I think I can see something change in Märit's tired, yellowish face, like when a blind goes up.
It's not long since they moved here, from some hole in Västergötland."
To HelenaPreface by Margaret Atwood
Opening: After the evening meal Helga says she's thinking of going for a walk. Meanwhile, Märit's busy clearing the table. I think I can see something change in Märit's tired, yellowish face, like when a blind goes up.
It's not long since they moved here, from some hole in Västergötland."
February 27, 2017
Precis som Doktor Glas gjorde den här boken stort intryck på mig och jag tyckte paradoxalt nog att den var otroligt spännande (man vet ju vad som händer i slutet om man läst Doktor Glas). Jag hade svårt att lägga ner boken och den fanns ständigt i mina tankar när jag inte läste i den, vilket trots allt inte händer å ofta med böcker.
Man kan diskutera i det oändliga huruvida det är "rätt" att den här boken överhuvudtaget skrivits eftersom den på många sätt tar udden ur Doktor Glas. I Doktor Glas spelar det ju egentligen ingen roll om Gregorius verkligen är en ond människa eller inte, om Helga berättar sanningen för Doktor Glas eller inte. Det är doktorns upplevelser och betraktelser som spelar roll. När någon tar på sig att tala om hur det "verkligen" var börjar man automatiskt jämföra de olika historierna och Doktor Glas måste plötsligt leva upp till en massa krav på trovärdighet gentemot Gregorius vilket dels känns orättvist och dels lite synd eftersom det var helt andra saker som gjorde den till en fantastisk bok.
Dessutom gör den här boken att man verkligen längtar efter och behöver en tredje bok skriven ur Helgas perspektiv. Efter att plötsligt ha blivit grundligt beskriven ur två stycken hagalna mäns synvinklar förtjänar hon en egen röst. Därför måste jag givetvs ockå läsa Helgas offer.
Hur som helst, om man ser till boken som ådan tycker jag verkligen att den är väldigt bra. Den är inte lika knivskarp och koncis som Doktor Glas, det handlar mer om att skildra ett levnadsöde än att skildra samhället och livet. Ändå var den full av intressanta betraktelser och tankegånger, reflekterande snarare än cynisk och smart. Men ändå väldigt träffande. Jag verkligen älskade att läsa om relationen mellan Gregorius och Helga (här får jag en helt annan och betydligt mer negativ bild av Helga än i Doktor Glas). Det är framför allt med den relationen som ram som Gregorius framstår som en välvillig och ensam men ändå på något sätt samvetslös människa. Jag älskade att läsa om honom.
Boken är ordrik och fyllig vilket på något sätt matchar dess huvudperson (åtminstone fylligheten), språket en fröjd att läsa, scenerna skickligt arrangerande. Dock upplevde jag att den framemot slutet började att upprepa sig själv en aning. Efter att Helgas otrohet uppdagas (det framgår av bokens baksidetext att Helga bedrar sin man, därför kan jag skriva det här utan att avslöja för mycket) är det väldigt mycket samma känslor som ältas som man redan tagit del av och boken känns inte alls lika driven vilket är ett stort minus.
Pastorns upplevelser i Porla hade jag ockå svårt för. Det fungerar på flera sätt inte speciellt bra ihop med den bild jag hade fått av Gregorius och känns överhuvudtaget ganska osannolikt och dessutom ointressant. Välskrivet, förvisso, men det är allt. Därför blir det bara fyra stjärnor. Det hindrar dock inte det faktum att Gregorius berörde mig djupt, troligtvis rentav mer än Doktor Glas även om jag ändå tycker att Doktor Glas var bättre.
Edit 27/2 2017: Betyget är numera (sedan ett par år tillbaka) en femma då boken vuxit i mitt minne. Trots att den tappar lite i slutet är den verkligen fantastisk. C'est tout.
Man kan diskutera i det oändliga huruvida det är "rätt" att den här boken överhuvudtaget skrivits eftersom den på många sätt tar udden ur Doktor Glas. I Doktor Glas spelar det ju egentligen ingen roll om Gregorius verkligen är en ond människa eller inte, om Helga berättar sanningen för Doktor Glas eller inte. Det är doktorns upplevelser och betraktelser som spelar roll. När någon tar på sig att tala om hur det "verkligen" var börjar man automatiskt jämföra de olika historierna och Doktor Glas måste plötsligt leva upp till en massa krav på trovärdighet gentemot Gregorius vilket dels känns orättvist och dels lite synd eftersom det var helt andra saker som gjorde den till en fantastisk bok.
Dessutom gör den här boken att man verkligen längtar efter och behöver en tredje bok skriven ur Helgas perspektiv. Efter att plötsligt ha blivit grundligt beskriven ur två stycken hagalna mäns synvinklar förtjänar hon en egen röst. Därför måste jag givetvs ockå läsa Helgas offer.
Hur som helst, om man ser till boken som ådan tycker jag verkligen att den är väldigt bra. Den är inte lika knivskarp och koncis som Doktor Glas, det handlar mer om att skildra ett levnadsöde än att skildra samhället och livet. Ändå var den full av intressanta betraktelser och tankegånger, reflekterande snarare än cynisk och smart. Men ändå väldigt träffande. Jag verkligen älskade att läsa om relationen mellan Gregorius och Helga (här får jag en helt annan och betydligt mer negativ bild av Helga än i Doktor Glas). Det är framför allt med den relationen som ram som Gregorius framstår som en välvillig och ensam men ändå på något sätt samvetslös människa. Jag älskade att läsa om honom.
Boken är ordrik och fyllig vilket på något sätt matchar dess huvudperson (åtminstone fylligheten), språket en fröjd att läsa, scenerna skickligt arrangerande. Dock upplevde jag att den framemot slutet började att upprepa sig själv en aning. Efter att Helgas otrohet uppdagas (det framgår av bokens baksidetext att Helga bedrar sin man, därför kan jag skriva det här utan att avslöja för mycket) är det väldigt mycket samma känslor som ältas som man redan tagit del av och boken känns inte alls lika driven vilket är ett stort minus.
Pastorns upplevelser i Porla hade jag ockå svårt för. Det fungerar på flera sätt inte speciellt bra ihop med den bild jag hade fått av Gregorius och känns överhuvudtaget ganska osannolikt och dessutom ointressant. Välskrivet, förvisso, men det är allt. Därför blir det bara fyra stjärnor. Det hindrar dock inte det faktum att Gregorius berörde mig djupt, troligtvis rentav mer än Doktor Glas även om jag ändå tycker att Doktor Glas var bättre.
Edit 27/2 2017: Betyget är numera (sedan ett par år tillbaka) en femma då boken vuxit i mitt minne. Trots att den tappar lite i slutet är den verkligen fantastisk. C'est tout.
December 26, 2023
What started out as a fascinating concept, depicting the priest’s perspective of the more famous tale of Doctor Glas, turned into a real snoozefest. Some stories in here are somewhat interesting, in particular his meetings with Glas, and his relation to his wife Helga. Perhaps these are highlights merely since Doctor Glas has in a more elegant way already written about these, and therefore it is easier to be intrigued by. Details that go beyond this are quite interesting though, and towards the end I am just longing for the priest to die so I can move on with my life.
Perhaps if it had been more compact in its storytelling, it could have been a banger, even though the writing isn’t on the same level as that of Söderberg’s in Doctor Glas.
Perhaps if it had been more compact in its storytelling, it could have been a banger, even though the writing isn’t on the same level as that of Söderberg’s in Doctor Glas.
May 27, 2020
Övermäktig inre monolog, överfylld av liknelser. Gav inget andrum för mig som läsare att tolka. Därför mycket ansträngande att läsa. Tror inte på helheten, inte som en koppling till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, Där Gregorius är prästen. Denna roman ger prästens synvinkel. Men jag köper inte den delen. Då hade romanen varit bättre utan koppling till den äldre romanen.
De sista hundra sidorna är bäst i Gregorius. Om man orkar läsa å långt.
De sista hundra sidorna är bäst i Gregorius. Om man orkar läsa å långt.
August 19, 2024
Jag har inte läst Doktor Glas och jag vet inte om det var en för- eller nackdel för boken, men jag tyckte om Gregorius dubier och tankar. Oerhört självgod och gubbsjuk men ändå intressant karaktär.
October 9, 2024
Jag älskar inte boken men jag hatar den inte heller. Det är en intressant läsning och medan Gregorius går igenom sin egen existens, barndom och livsöde får vi lära känna flera sidor av honom, inga som jag personligen skulle säga är till hans fördel men ändå olika.
I sin roman “Doktor Glas� från 1905 presenterade Hjalmar Söderberg en av den svenska litteraturens mest avskyvärda gestalter. Pastor Gregorius beskrivs som liderlig, hycklande och inskränkt. I Bengt Ohlssons Gregorius berättar pastorn själv om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv.
Även om det är en fascinerande läsning kan jag inte låta bli att känna mig rätt uttråkad ibland. Gregorius liv och livssyn berör mig inte då jag är hans raka motsats. Om han fanns i verkligheten skulle vi inte ha kommit bra överens, vi skulle nog inte ens ha tyckt om varandra. Inget som egentligen stör mig, tvärtom, berättelsen känns mer spännande då vi är å olika men det blir ockå otroligt långtråkigt ibland.
Boken är välskriven och jag kommer på mig själv att njuta mer av språket än av själva berättelsen. Jag hade nog inte gillat den lika mycket om jag inte hade läst “Doktor Glas� av Hjalmar Söderberg precis innan. Det är minnena från grundhistorien som gör att det även känns spännande att läsa Gregorius. Det är scenerna jag känner igen från “Doktor Glas� som jag längtar efter, sedan slutet. Jag var nyfiken på hur Ohlsson skulle formulera slutet, pastorns sista timme i livet som gjorde att jag faktiskt orkade läsa klart boken.
Berättelsen är ockå väldigt filosofisk, trots att Gregorius livssyn inte passar mig kunde jag ändå skymta en del klokskap som jag tog till mig. Det som jag däremot snabbt blev mätt på var de religiösa tankarna och ideérna, det var inget för mig.
I sin roman “Doktor Glas� från 1905 presenterade Hjalmar Söderberg en av den svenska litteraturens mest avskyvärda gestalter. Pastor Gregorius beskrivs som liderlig, hycklande och inskränkt. I Bengt Ohlssons Gregorius berättar pastorn själv om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv.
Även om det är en fascinerande läsning kan jag inte låta bli att känna mig rätt uttråkad ibland. Gregorius liv och livssyn berör mig inte då jag är hans raka motsats. Om han fanns i verkligheten skulle vi inte ha kommit bra överens, vi skulle nog inte ens ha tyckt om varandra. Inget som egentligen stör mig, tvärtom, berättelsen känns mer spännande då vi är å olika men det blir ockå otroligt långtråkigt ibland.
Boken är välskriven och jag kommer på mig själv att njuta mer av språket än av själva berättelsen. Jag hade nog inte gillat den lika mycket om jag inte hade läst “Doktor Glas� av Hjalmar Söderberg precis innan. Det är minnena från grundhistorien som gör att det även känns spännande att läsa Gregorius. Det är scenerna jag känner igen från “Doktor Glas� som jag längtar efter, sedan slutet. Jag var nyfiken på hur Ohlsson skulle formulera slutet, pastorns sista timme i livet som gjorde att jag faktiskt orkade läsa klart boken.
Berättelsen är ockå väldigt filosofisk, trots att Gregorius livssyn inte passar mig kunde jag ändå skymta en del klokskap som jag tog till mig. Det som jag däremot snabbt blev mätt på var de religiösa tankarna och ideérna, det var inget för mig.
April 14, 2022
Förmänskligar den pastor Gregorius? Ja, det lyckas den med.
Är våldtäckt, grooming, och att allmänt vara ett ärsle mot alla nära dig okej bara för att ingen älskar dig? Nej.
Förtjänade Gregorius att dö? Nej.
Har han min sympati? Nej.
Börjar dessa frågor och svar bli överspelat? Ja.
Är våldtäckt, grooming, och att allmänt vara ett ärsle mot alla nära dig okej bara för att ingen älskar dig? Nej.
Förtjänade Gregorius att dö? Nej.
Har han min sympati? Nej.
Börjar dessa frågor och svar bli överspelat? Ja.
July 9, 2022
jag var tveksam i början � inte på grund av konceptet utan språket, som jag tyckte bröt något mot tidskontexten � men tyckte i synnerhet att den inre monologen var fängslande och tänkvärd i bokens andra halva. jag finner kanske fortsatt en viss diskrepans mellan söderbergs stockholm och ohlssons, men det var tillräckligt intressant för att jag skulle kunna ha överseende med det i läsningen. är fortsatt inget stort fan av nya berättelser i samma berättelseuniversum (kanske för att jag har oerhört svårt för autofiktionen som ådan, och i synnerhet för fiktionaliseringen av verkliga historiska personer), men eftersom gregorius i själva doktor glas är ett å fullkomligt tomt skal och ohlsson lyckas bygga upp en beundransvärd spänning mellan prästens yttre och inre, skaver det inte att ohlsson fiktionaliserar en annan författares karaktärer fullt å mycket som jag förväntat mig.
April 18, 2018
Bengt Ohlsson heeft een zeer knap stukje werk afgeleverd, en ook Geri de Boer (vertaling) heeft zijn (haar?) beste beentje voor gezet, voor zover ik dat kan inschatten. Mooi geschreven, zonder hoogdravend of TE psychologisch te worden.
Je leert dominee Gregorius erg goed kennen. Geen sociaal vaardige of aantrekkelijke man, maar zo afstotelijk als hij in kennelijk wordt afgeschilderd is hij echt niet. Een heel gewoon mens, zoekende, met veel twijfels en vragen.
Het nawoord van Bengt greep me behoorlijk aan, hij beschrijft hoe hij door het elke keer weer herlezen van Dokter Glas steeds nieuwsgieriger werd naar Gregorius, en dat dat hem uiteindelijk heeft doen besluiten een boek over de dominee te schrijven. Hij besluit het nawoord met een alinea over zijn verdriet toen hij (weer) afscheid moest nemen van Gregorius, omdat hij door zijn eigen boek te schrijven stiekem hoopte dat Gregorius het zou overleven. De manier waarop hij dit uitlegt is indrukwekkend.
Ik zou zooo graag zes sterren geven.
En bij deze een dikke zoen voor degene van wie ik dit prachtige boek heb gekregen!
Je leert dominee Gregorius erg goed kennen. Geen sociaal vaardige of aantrekkelijke man, maar zo afstotelijk als hij in kennelijk wordt afgeschilderd is hij echt niet. Een heel gewoon mens, zoekende, met veel twijfels en vragen.
Het nawoord van Bengt greep me behoorlijk aan, hij beschrijft hoe hij door het elke keer weer herlezen van Dokter Glas steeds nieuwsgieriger werd naar Gregorius, en dat dat hem uiteindelijk heeft doen besluiten een boek over de dominee te schrijven. Hij besluit het nawoord met een alinea over zijn verdriet toen hij (weer) afscheid moest nemen van Gregorius, omdat hij door zijn eigen boek te schrijven stiekem hoopte dat Gregorius het zou overleven. De manier waarop hij dit uitlegt is indrukwekkend.
Ik zou zooo graag zes sterren geven.
En bij deze een dikke zoen voor degene van wie ik dit prachtige boek heb gekregen!
July 28, 2018
I think this book is better read together with Dr. Glas and not as a standalone novel.
I'm not sure if the author was really trying to portray Gregorius in a sympathetic, human way and not as the repulsive pastor described in Dr. Glas or not. He made Gregorius seem like a pathetic lonely man 80% of the time, but then he added in uncomfortable scenes where Gregorius truly acted like a monster. Besides Gregorius, a lot of the other characters were also transformed from one-dimensional figures in Dr. Glas to fuller but dislikable roles. Reading about them left a bit of a distaste in my mouth. Maybe that's what the author was going for idk.
I'm not sure if the author was really trying to portray Gregorius in a sympathetic, human way and not as the repulsive pastor described in Dr. Glas or not. He made Gregorius seem like a pathetic lonely man 80% of the time, but then he added in uncomfortable scenes where Gregorius truly acted like a monster. Besides Gregorius, a lot of the other characters were also transformed from one-dimensional figures in Dr. Glas to fuller but dislikable roles. Reading about them left a bit of a distaste in my mouth. Maybe that's what the author was going for idk.
September 29, 2023
Stundvis en väldigt vacker berättelse men ibland lite för trög för min smak. Jag är ockå övertygad om att jag hade uppskattat boken mer om den var helt fristående. Karaktärerna överensstämmer inte i de båda böckerna. Medan Doktor Glas är en tydlig samhällssatir är Gregorius en lång poetisk inre reflektion. Två genrer som tyvärr blir en konstig kombination.
November 9, 2021
Wouldn't recommend
January 18, 2025
Doktor Glas och Gregorius är två olika böcker där Gregorius nog slår sig bättre ur ”roman�-synpunkt; samtidigt som de är besläktade vad gäller de inre monologerna.
Gregorius tar rygg på tankeströmmarna men inte i samma dagboksform - däremot är dessa varken lika ”fräscha� i bemärkelsen unika eller roliga - doktor glas är nämligen ironiskt kul på sina ställen vilket jag inte riktigt tycker Gregorius är.
Bild av att han ska vara en snäll drummel - men samtidigt skildras som en person som blir kåt på en 12-åring och inte var kär i sin första fru 🙃
Ockå män som skriver kvinnor att en 12 åring skulle inse vilken makt hon har över män när hon står och betraktar sin nya kropp�.hmm dålig bismak.
Lydia pratar han knappt om när han pratar om att han kanske skulle mått bättre om någon hemma välkomnade honom glatt�.
Ockå att vissa delar inte fångas upp. Ex verkar denna Gregorius inte alls ha bacillskräck eller ha något emot sparvar på bordet.
Men nu var det mer kritiken - tycker samtidigt den är kul att läsa men kommer inte över motviljan mot huvudpersonen. Ockå sen i hans relation till Anna och vilken fegis han är. Men! Boken får mig att tänka och det är bra i sig. 3,75
Gregorius tar rygg på tankeströmmarna men inte i samma dagboksform - däremot är dessa varken lika ”fräscha� i bemärkelsen unika eller roliga - doktor glas är nämligen ironiskt kul på sina ställen vilket jag inte riktigt tycker Gregorius är.
Bild av att han ska vara en snäll drummel - men samtidigt skildras som en person som blir kåt på en 12-åring och inte var kär i sin första fru 🙃
Ockå män som skriver kvinnor att en 12 åring skulle inse vilken makt hon har över män när hon står och betraktar sin nya kropp�.hmm dålig bismak.
Lydia pratar han knappt om när han pratar om att han kanske skulle mått bättre om någon hemma välkomnade honom glatt�.
Ockå att vissa delar inte fångas upp. Ex verkar denna Gregorius inte alls ha bacillskräck eller ha något emot sparvar på bordet.
Men nu var det mer kritiken - tycker samtidigt den är kul att läsa men kommer inte över motviljan mot huvudpersonen. Ockå sen i hans relation till Anna och vilken fegis han är. Men! Boken får mig att tänka och det är bra i sig. 3,75
This entire review has been hidden because of spoilers.
April 9, 2023
2,5
Det här har känts som den längsta läsningen på länge. Berättelsen har rört sig framåt, men det har gått långsamt å långsamt. Och ärligt talat, över 400 långsamma sidor är en utmaning som inte riktigt var för mig. Har längtat efter att göra andra kulturella saker än att läsa den här boken. Samtidigt skulle jag inte säga att den är dålig, för jag anar dess storhet och språket har ändå något i sig som jag gillar. Jag kan inte minnas att jag tidigare känt mig å ambivalent om en bok jag har läst, men det finns en första gång för allt, å klart.
Det här har känts som den längsta läsningen på länge. Berättelsen har rört sig framåt, men det har gått långsamt å långsamt. Och ärligt talat, över 400 långsamma sidor är en utmaning som inte riktigt var för mig. Har längtat efter att göra andra kulturella saker än att läsa den här boken. Samtidigt skulle jag inte säga att den är dålig, för jag anar dess storhet och språket har ändå något i sig som jag gillar. Jag kan inte minnas att jag tidigare känt mig å ambivalent om en bok jag har läst, men det finns en första gång för allt, å klart.
December 16, 2019
Bengt Ohlssons gestaltning av Pastor Gregorius fascinerade mig - han är liksom en hel människa med många olika sidor, känslor och tankar, vilket för mig gav karaktären stor trovärdighet. Mkt intressant när man jämför med gestaltningen av honom ur Doktor Glas synvinkel! I början av boken var jag därför övertygad om att jag skulle avsky Gregorius men den bilden förändrades sida för sida.
Lyssnade på ljudboksversionen och Johan Rabaeus läste otroligt bra!
Lyssnade på ljudboksversionen och Johan Rabaeus läste otroligt bra!
June 24, 2020
Bengt Ohlsson gör en alternativ skildring ur pastor Gregorius perspektiv i den klassiska romanen "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg. Väldigt intressant att ta del av, särskilt när det inte var å länge sedan man läste "Doktor Glas". "Gregorius" bidrar med ett annorlunda perspektiv.
February 19, 2024
Tog den i vår bytesbod då jag minns att den var hypad när den kom. Ändå kul koncept att ge en ganska platt sidokaraktär lite mer djup och syfte bakom sina fortfarande ganska shitty handlingar. Dock blir just det där grävandet bokens fall; det blir aldrig jätteintressant att höra varför Gregorius gör som han gör.
April 19, 2024
Intressant! Pastor Gregorius är onekligen en intressant karaktär som gång på gång försöker förstå livet och kärleken men samtidigt ockå gång på gång beter sig som ett rövhål. Jag gillade hans storyline i Porla dock, men synd med det som händer efter men där var väl författaren lite fast å att säga. Denna var ungefär lika bra som Glas imo
July 8, 2024
Genialt.
May 8, 2021
Of course interesting to read this very good idea of a book, that also has been partly saluted. Inspired by the swedish classic Dr Glas by Hjalmar Söderberg. A writer that wants to take one of the characters perspective and fantasise.
And its a well told story, but not very interesting or probable. The murdered priest is portrayed to clever to not understand very early on that his very young wife very much would prefer to have him as a father.
And its a well told story, but not very interesting or probable. The murdered priest is portrayed to clever to not understand very early on that his very young wife very much would prefer to have him as a father.
April 1, 2016
Att läsa Gregorius förutsätter att man läst Doktor Glas. Jag imponeras i början av att känna igen exakta tillfällen och händelser ifrån Doktor Glas och att få uppleva dem ur ett annat perspektiv. Det är verkligen intressant att se saker och ting ur en annan människas perspektiv. Jag förundras över idén och modet att våga skriva om Hjalmar Söderbergs litterära figurer. Jag kittlas av att få ta del av pastorns perspektiv och jag väntar absurt nog hela tiden på att få veta slutet just ur det perspektivet. Men på vägen dit tycker jag att boken inte håller helt och hållet då det inte känns 1800-tal längre och det blir lite för stora avsteg från igenkännandet av boken Doktor Glas. Jag tänker mycket på vad Hjalmar Söderberg själv skulle sagt och drömmer om en diskussion mellan Söderberg och Ohlsson om de olika vinklingarna i dessa två böcker.
January 28, 2016
Ett fantastiskt porträtt av en tragisk kärlekssökande pastor Gregorius, starkt självmedveten men sökande i varje stund. Bengt Ohlsson lyckas verkligen komplettera Söderbergs Doktor Glas med sitt porträtt. Mindre livsfilosofisk och mer navelskådande men med ett språk som om författaren vore fr Söderbergs samtid i sin levande detaljrikedom.
June 15, 2015
Som läsare slits jag mellan bilden av den avskyvärda Gregorius från "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg, och den oförstådda ensamma offret Gregorius. En intressant synvinkel.
August 24, 2019
In het boekGregoriuswordt het beeld dat we van Dokter Glas kregen van de dominee en het vijandbeeld zoals door Söderberg beschreven, totaal omvergeblazen. De auteurBengt Ohlsson(1963) zet deze dominee namelijk als een over zijn roeping en de liefde twijfelende 56-jarige heel menselijk neer, door hem een heel eigen leven te geven en zelfs zijn eigen liefdesaffaire. Hij wordt niet afgeschilderd als een afstotend lelijke man, maar een gewone weliswaar niet echt aantrekkelijke wat corpulente vijftigplusser.
Hartbrekend boek
Ook dit boek is geschreven in dagboekvorm vanuit het perspectief van Gregorius. Uiteraard komt het feitelijke verhaal van Dokter Glas er in terug, maar in een groot deel van het boek speelt deze dokter eigenlijk een bijrol. Ik moet toegeven dat ik het een lastig boek vond in het begin door de vele beschrijvingen, maar naarmate dat de dominee meer meemaakt en hoe hij reageert in situaties die we herkennen uit de Dokter Glas-‘versie�, wordt het boeiender en zeker het laatste deel waarin hij de liefde vindt, vond ik bijna hartbrekend. Het boek zit vol met prachtige zinnen. Prachtige stukken tekst zitten er in deze roman, bijvoorbeeld over het geloof van Gregorius en hoe hij zijn verhouding met God ziet:
“Maar mijn gedachten klampen zich aan me vast. Ze worden tot aanklachten, ze roepen me toe dat ik een bedrieger ben, dat ik mijn toevlucht tot God heb genomen om de liefde te leren als huiswerk, een formule die je in je hoofd zou kunnen stampen en opdreunen; dat ik me heb verdiept in rituelen, in verhandelingen en verhalen over liefde om niet in mijn eigen hart te hoeven kijken, en dat ik met veel stampij en met plechtig galmende woorden vergeefs heb geprobeerd de leegte daarbinnen te vullen.�
Uitstekend voor- en nawoord
Ook de personages zijn psychologisch heel sterk uitgewerkt. Zonder te ingewikkeld te worden ook, want deze worden doorheen de roman gewoon heel duidelijk neergezet.Dit is ook een veel dikkere roman dan Dokter Glas, die voorafgegaan wordt door een prijzend voorwoord van de internationaal vermaarde schrijfster Margaret Atwood die ingaat op het genre romans die ‘verguisde personages uit klassiekers� gaan vermenselijken en uit hun standpunt een antwoord gaan bieden op hun voorlopers.
Daarnaast is er een nawoord van de auteur zelf, waarin Ohlsson uitlegt hoe hij door meermaals Dokter Glas te hebben gelezen, zo nieuwsgierig naar dominee Gregorius werd dat hij zelf een boek over hem wou gaan schrijven. En waardoor wij, de lezers, nu via een nieuw perspectief naar dit verhaal kunnen kijken. Ohlsson schrijft ook in zijn nawoord dat hij altijd hoopt dat Gregorius zijn boek toch zal overleven, ook al weet hij beter. En toch heeft hij een buitengewone erkenning aan dit personage gebracht, en hiermee aan Söderberg zelf uiteraard.
Aangrijpend en favoriet boek!
Dit boek greep me bij het slot uiteindelijk zo aan, en ik vond het afwisselend zo benauwend en hartverwarmend dat ik het zelfs meer sterren gaf dan het origineel: 5 sterren. En een plaatsje bij mijn favorieten! Ik was wel blij dat ik het in de Nederlandse vertaling gelezen heb zodat ik alle nuances ook het best kon begrijpen. Dit boek won in 2009 de Augustprijs, de hoogst aangeschreven prijsvoor de Zweedse literatuur.
Hartbrekend boek
Ook dit boek is geschreven in dagboekvorm vanuit het perspectief van Gregorius. Uiteraard komt het feitelijke verhaal van Dokter Glas er in terug, maar in een groot deel van het boek speelt deze dokter eigenlijk een bijrol. Ik moet toegeven dat ik het een lastig boek vond in het begin door de vele beschrijvingen, maar naarmate dat de dominee meer meemaakt en hoe hij reageert in situaties die we herkennen uit de Dokter Glas-‘versie�, wordt het boeiender en zeker het laatste deel waarin hij de liefde vindt, vond ik bijna hartbrekend. Het boek zit vol met prachtige zinnen. Prachtige stukken tekst zitten er in deze roman, bijvoorbeeld over het geloof van Gregorius en hoe hij zijn verhouding met God ziet:
“Maar mijn gedachten klampen zich aan me vast. Ze worden tot aanklachten, ze roepen me toe dat ik een bedrieger ben, dat ik mijn toevlucht tot God heb genomen om de liefde te leren als huiswerk, een formule die je in je hoofd zou kunnen stampen en opdreunen; dat ik me heb verdiept in rituelen, in verhandelingen en verhalen over liefde om niet in mijn eigen hart te hoeven kijken, en dat ik met veel stampij en met plechtig galmende woorden vergeefs heb geprobeerd de leegte daarbinnen te vullen.�
Uitstekend voor- en nawoord
Ook de personages zijn psychologisch heel sterk uitgewerkt. Zonder te ingewikkeld te worden ook, want deze worden doorheen de roman gewoon heel duidelijk neergezet.Dit is ook een veel dikkere roman dan Dokter Glas, die voorafgegaan wordt door een prijzend voorwoord van de internationaal vermaarde schrijfster Margaret Atwood die ingaat op het genre romans die ‘verguisde personages uit klassiekers� gaan vermenselijken en uit hun standpunt een antwoord gaan bieden op hun voorlopers.
Daarnaast is er een nawoord van de auteur zelf, waarin Ohlsson uitlegt hoe hij door meermaals Dokter Glas te hebben gelezen, zo nieuwsgierig naar dominee Gregorius werd dat hij zelf een boek over hem wou gaan schrijven. En waardoor wij, de lezers, nu via een nieuw perspectief naar dit verhaal kunnen kijken. Ohlsson schrijft ook in zijn nawoord dat hij altijd hoopt dat Gregorius zijn boek toch zal overleven, ook al weet hij beter. En toch heeft hij een buitengewone erkenning aan dit personage gebracht, en hiermee aan Söderberg zelf uiteraard.
Aangrijpend en favoriet boek!
Dit boek greep me bij het slot uiteindelijk zo aan, en ik vond het afwisselend zo benauwend en hartverwarmend dat ik het zelfs meer sterren gaf dan het origineel: 5 sterren. En een plaatsje bij mijn favorieten! Ik was wel blij dat ik het in de Nederlandse vertaling gelezen heb zodat ik alle nuances ook het best kon begrijpen. Dit boek won in 2009 de Augustprijs, de hoogst aangeschreven prijsvoor de Zweedse literatuur.
January 17, 2018
Att sno ett Söderbergkaraktär med syfte rentvå dessa från schablonbilden och göra en bestseller av det hela har gjorts förut (För Lydia av Gunn-Britt Sundström som bygger på den Den allvarsamma leken ur ett kvinnligt 60-talsperspektiv). Detta kan man naturligtvis diskutera det etiska och litterärt riktiga i, men förhoppningsvis får fler läsare att upptäcka Sveriges bäste författare och gamla läsare upptäcker Söderbergs överlägsenhet gentemot de litterära bovarna.
Dock tar Ohlsson i denna bok upp en del intressanta följdfrågor ur ursprungsromanen, även om i lite ofokuserad form. Hursomhelst handlar ursprungsromanen Doktor Glas (1903) om doktorn med samma namn som blir inblandad i sina patienters, prästen Gregorius och hans fru Helgas, privatliv. Frun har fått avsmak av sin äktaman och ber läkaren komma med några medicinska anledningar att slippa samvaro med sin man. Doktorn, som ockå har djupaste avsmak för den fula liberalteologiska prästen är ockå förälskad i prästfrun, har ockå egna planer och leker med tanken att döda Gregorius, som han ser som en avsmak för människosläktet. Tillsammans med poetisk avskalat språk, vacker stockholmsskildring och doktorns förförande sociopatiska person gör det till Sveriges bästa och mest störande bok någonsin.
Ohlsson försöker ockå göra en poetisk stockholmsskildring med en central personlighet. Scenerna med ursprungsromanen är tagna ord för ord, men omfånget är betydligt större nu, där prästens tillbakablickar och poetiska blickar på Stockholm blir huvudpoängen. Det är ofta dessa partier som boken faller på, då dessa är ganska intetsägande, då de inte säger något om prästens personlighet, något Söderberg däremot behärskade till fullständighet. Detta gör boken synnerligen babblande utan sammanhang och fördjupning.
Det som dock kommer fram som försvar till titelpersonen, där han beskrivits av doktor Glas, som en fläskig ful pratmakare och hycklare till präst, är ett försök till gestaltning av den stora osäkerhet och svaga självförtroende som prästen själv försöker undvika att tänka inför sig själv och för andra. Upprätthållandet av prästrollen över sin församling och fadersrollen ovanför sin hustru verkar dock föga framgångsrikt, även om prästen hellre blundar än ser sitt misslyckande; något hans egen otrohetshistoria i boken vittnar om. Doktor Glas är då en apologetik för övermänniskan, med ganska störande resultat, och Gregorius blir ett försvar för medelmåttans rätt att leva ärligt och gott, i med och motvind. Skillnaden mellan två sekler eller, var och en provocerande för sin tid?
Väntar nu för övrigt på boken om Helga, Glas kärlek och Gregorius fru. Ockå en sak som Ohlsson lyckas med, hos Söderberg är hon bara mystisk och vacker, här är hon manipulerande gentemot alla iblandade och olycklig med sig själv. Känns som seklet ännu är för ungt för en ådan person.
Dock tar Ohlsson i denna bok upp en del intressanta följdfrågor ur ursprungsromanen, även om i lite ofokuserad form. Hursomhelst handlar ursprungsromanen Doktor Glas (1903) om doktorn med samma namn som blir inblandad i sina patienters, prästen Gregorius och hans fru Helgas, privatliv. Frun har fått avsmak av sin äktaman och ber läkaren komma med några medicinska anledningar att slippa samvaro med sin man. Doktorn, som ockå har djupaste avsmak för den fula liberalteologiska prästen är ockå förälskad i prästfrun, har ockå egna planer och leker med tanken att döda Gregorius, som han ser som en avsmak för människosläktet. Tillsammans med poetisk avskalat språk, vacker stockholmsskildring och doktorns förförande sociopatiska person gör det till Sveriges bästa och mest störande bok någonsin.
Ohlsson försöker ockå göra en poetisk stockholmsskildring med en central personlighet. Scenerna med ursprungsromanen är tagna ord för ord, men omfånget är betydligt större nu, där prästens tillbakablickar och poetiska blickar på Stockholm blir huvudpoängen. Det är ofta dessa partier som boken faller på, då dessa är ganska intetsägande, då de inte säger något om prästens personlighet, något Söderberg däremot behärskade till fullständighet. Detta gör boken synnerligen babblande utan sammanhang och fördjupning.
Det som dock kommer fram som försvar till titelpersonen, där han beskrivits av doktor Glas, som en fläskig ful pratmakare och hycklare till präst, är ett försök till gestaltning av den stora osäkerhet och svaga självförtroende som prästen själv försöker undvika att tänka inför sig själv och för andra. Upprätthållandet av prästrollen över sin församling och fadersrollen ovanför sin hustru verkar dock föga framgångsrikt, även om prästen hellre blundar än ser sitt misslyckande; något hans egen otrohetshistoria i boken vittnar om. Doktor Glas är då en apologetik för övermänniskan, med ganska störande resultat, och Gregorius blir ett försvar för medelmåttans rätt att leva ärligt och gott, i med och motvind. Skillnaden mellan två sekler eller, var och en provocerande för sin tid?
Väntar nu för övrigt på boken om Helga, Glas kärlek och Gregorius fru. Ockå en sak som Ohlsson lyckas med, hos Söderberg är hon bara mystisk och vacker, här är hon manipulerande gentemot alla iblandade och olycklig med sig själv. Känns som seklet ännu är för ungt för en ådan person.
November 9, 2021
Pastor Gregorius er helt der oppe i toppen av skurkelista i svensk skjønnlitteratur, sammen med Ridder Kato, Tengil og Frøken Prysselius.
Pastoren er den ene siden av trekantdramaet i klassikeren Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Hovedpersonen i den romanen er doktoren, som går rundt og drømmer om å sette noen skikkelige spor etter seg her på kloden.
Romanen fra 1905 oppleves like frisk i dag, og skapte skandale da den ble utgitt. Historien fortelles i dagbokform. Gradvis overbeviser doktor Glas seg selv om at ugjerningene han har tenkt å begå, er på sin plass. I Söderbergs bok fra 1905 er pastor Gregorius en hundre prosent forkastelig fyr. All vår sympati går til den stakkars kona hans og litt til legen Glas.
99 år etter at Doktor Glas ble utgitt, kom Bengt Ohlssons "mot-bok", Gregorius (2004). Der fortelles historien fra prestens side. Doktor Glas har bare en liten rolle i denne romanen. Det meste handler om forholdet mellom pastoren og den unge kona hans, Helga. På mange måter kan boka minne om Madame Bovary av Gustave Flaubert, i måten den skildrer et skakt ekteskap hvor en uelsket mann nekter å innse realitetene og katastrofen siger på.
Gregorius er altå en slags "origin story", som Hollywood elsker å lage nå for tida. Den er absolutt ikke forsvarsskrift for presten Gregorius. Han er en selvgod overgriper i Ohlssons roman. Han er ogå full av tvil, beslutningsvegring, selvrettferdighet og komplekser. Etter 427 sider med Ohlssons presise prosa fortalt fra prestens synsvinkel, framstår pastoren som en mann det er ubehagelig lett å kjenne seg igjen i. Han ser verden gjennom et slør av tvil og tristesse, men depresjonen er å godt formulert av sidene fyker av gårde:
"I det siste har jeg begynt å undre på om det er mulig å leve et helt liv uten å ta del i det. Og livet ditt står der, som et par sko i hallen, og blir aldri brukt til noe. […] Gud har satt frem skoene til meg. Tålmodig, år etter år, hele tiden i en ny størrelse, slik at jeg bekvemt skal kunne sette føttene i dem og gå ut i verden og møte menneskene der. Men føttene mine vil absolutt ikke ned i de skoene. Jeg forstår ikke hvorfor."
Hvis du har lest Doktor Glas, kommer ikke slutten som en overraskelse. Du bør lese begge bøkene, en gammel og en moderne klassiker. Inntrykket jeg satt igjen med etter at jeg hadde lest de to bøkene, var at presten og legen var mindre ulike enn romanfigurene kan forestille seg: To menn som lengter etter sannhet, og etter et annet liv. Akk.
Pastoren er den ene siden av trekantdramaet i klassikeren Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Hovedpersonen i den romanen er doktoren, som går rundt og drømmer om å sette noen skikkelige spor etter seg her på kloden.
Romanen fra 1905 oppleves like frisk i dag, og skapte skandale da den ble utgitt. Historien fortelles i dagbokform. Gradvis overbeviser doktor Glas seg selv om at ugjerningene han har tenkt å begå, er på sin plass. I Söderbergs bok fra 1905 er pastor Gregorius en hundre prosent forkastelig fyr. All vår sympati går til den stakkars kona hans og litt til legen Glas.
99 år etter at Doktor Glas ble utgitt, kom Bengt Ohlssons "mot-bok", Gregorius (2004). Der fortelles historien fra prestens side. Doktor Glas har bare en liten rolle i denne romanen. Det meste handler om forholdet mellom pastoren og den unge kona hans, Helga. På mange måter kan boka minne om Madame Bovary av Gustave Flaubert, i måten den skildrer et skakt ekteskap hvor en uelsket mann nekter å innse realitetene og katastrofen siger på.
Gregorius er altå en slags "origin story", som Hollywood elsker å lage nå for tida. Den er absolutt ikke forsvarsskrift for presten Gregorius. Han er en selvgod overgriper i Ohlssons roman. Han er ogå full av tvil, beslutningsvegring, selvrettferdighet og komplekser. Etter 427 sider med Ohlssons presise prosa fortalt fra prestens synsvinkel, framstår pastoren som en mann det er ubehagelig lett å kjenne seg igjen i. Han ser verden gjennom et slør av tvil og tristesse, men depresjonen er å godt formulert av sidene fyker av gårde:
"I det siste har jeg begynt å undre på om det er mulig å leve et helt liv uten å ta del i det. Og livet ditt står der, som et par sko i hallen, og blir aldri brukt til noe. […] Gud har satt frem skoene til meg. Tålmodig, år etter år, hele tiden i en ny størrelse, slik at jeg bekvemt skal kunne sette føttene i dem og gå ut i verden og møte menneskene der. Men føttene mine vil absolutt ikke ned i de skoene. Jeg forstår ikke hvorfor."
Hvis du har lest Doktor Glas, kommer ikke slutten som en overraskelse. Du bør lese begge bøkene, en gammel og en moderne klassiker. Inntrykket jeg satt igjen med etter at jeg hadde lest de to bøkene, var at presten og legen var mindre ulike enn romanfigurene kan forestille seg: To menn som lengter etter sannhet, og etter et annet liv. Akk.
February 13, 2018
The character of Pastor Gregorius is from Dr. Glas, a 1905 fictionalized journal of the murder of this obese clergyman in 19th century Stockholm. In the original, which I have not read (but Margaret Atwood's afterword provides the context), he is a monster, a beastly and libidinous man apparently without redeeming qualities. In this novel, Gregorius is not a monster, but a far more sympathetic and conflicted man, with a serious and often myopic awareness of himself, and of himself as juxtaposed against others. It is still 19th century Sweden, and Gregorius is a pastor with his own church, dealing with his poor physical condition, his heart pains and palpitations, and his overwhelming love for his second wife, the beautiful and much younger Helga, who does not seem to return his love with a similar ardor. Whether she once felt so intensely about him is hinted at, but mostly remains a question that runs through the book, as does the question of how the marriage came about at all. When he first meets Helga, she is a child, and he believes his attraction for her stems from his and his first wife’s desire to have their own child, a hope that never comes to fruition either with Lydia, or thus far, with Helga. Eventually, Gregorius’s attraction to little-girl Helga takes on shades of Nabokov. When the book opens, Gregorius is concerned about his marriage, and is told by the family doctor, Dr. Glas, that for Helga’s health, and to protect his own bad heart, the couple should avoid all sexual intimacy for six months. Soon after that, Gregorius discovers what Helga is actually doing every day when she says she’s helping a friend. And then, at Dr. Glas’s advice, he takes himself to a spa for six weeks. Gregorius is intense, myopic (he often does not hear what people say), deeply feeling, deeply believing, and deeply self-absorbed. Through the novel, his early life, his early views of himself, how he functioned in his family, with his fellow students in college, his ability or inability to maintain friendships, his views on love, his love for Helga, and his belief in God are explored. Nature plays a large part in this novel, as it examines some of the essential truths and complexities underlying human relationships of all kinds. I found it fascinating.
Read
February 3, 2025Med Gregorius ska pastor Gregorius från Dr Glas bli människlig och inte bara ett monster, men personligen tycker jag att den här versionen av honom är minst lika obehaglig som originalet. Här ser vi hur Gregorius förälskar sig i ett barn och börjar fantisera om hur hennes föräldrar dör å att han skulle kunna adoptera henne. Sen när han av en händelse ser den 12 åriga flickan naken tänker han att hon är en "fullvuxen kvinna" och börjar fantisera om att gifta sig med henne. När hans fru dör fantiserar han om Helga. Under äktenskapet våldtar han henne. När han sen träffar en annan kvinna som faktiskt vill ha honom, en som inte är ett barn, sviker han henne på värsta sätt. Djupt obehaglig och ngt långrandig bok. Dock intressant.
February 21, 2019
Det finns något gäckande i att läsa böcker som broderar ut karaktärer från tidigare kända böcker. Ohlsson lyckas porträttera Gregorius på ett mer nyanserat sätt än vad Söderberg gjorde, men obehaget finns fortfarande kring denna karaktär. En oförmåga till reflektion hemsöker Gregorius även i Ohlssons skildring (trots att det endast är reflektion vi får ta del av i denna berättelse), en oförmåga att se vad hans handlingar leder till, vad hans tankar speglar. Och vi är ju alla bara människor, det är kanske för stort att kräva att någon ska kunna detta. Så ja, Gregorius är även han bara människa.
Displaying 1 - 30 of 72 reviews
Can't find what you're looking for?
Get help and learn more about the design.