ŷ������

En snabb grej för de av er som händelsevis bor i närheten av Helsingborg och på mer eller mindre omdömeslösa grunder inte redan är trötta på mig som det är:

Jag ska ju som jag nämnde härom veckan till Killbergs Bokhandel torsdagen 18 oktober klockan 19.00. Jag ska berätta lite om böckerna, tror jag. Och svara på frågor. Vi kan säkert prata om andra saker också, om ni vill. Jag har aldrig gjort det här förut så jag tänker mig att vi improviserar. Jag tror att några av mina barndomsvänner kommer stå längst bak i lokalen och dra elaka skämt på min bekostnad. Och det kommer finnas vin. Det blir trevligt.

Hur som helst: Antalet platser är tydligen lite begränsat, men om någon av er skulle vilja slinka förbi så säljs det såvitt jag förstår biljetter (50 spänn, men då ingår ett glas vin) från och med ungefär nu i Killbergs-butiken (Stortorget 4). Det ska även gå finfint att mejla [email protected] eller ringa 042-370880.

Om ni inte har något annat för er, alltså. Jag ritar ponnys också. Kom gärna dit.

Ja. Det var bara det. Ni som inte befinner er i närheten av Helsingborg har mina uppriktiga ursäkter för stöld av tid och uppmärksamhet. Bloggen återgår strax till sitt ordinarie, inte alls lika geografiskt begränsade, program.

Jo. Det blev ju inte så mycket bloggat här igår. Familjen var lite upptagen eftersom min svågers fru födde barn och vår son således fick sin första kusin.

Och, ja. Jag vill förstås självklart inte på något sätt insinuera att inte det var det allra, allra, allra viktigaste som hände i helgen. Självklart inte.

Men det kan ju ändå vara värt att NÄMNA att båda de berörda släkterna hade en stor vadslagning om vilket datum barnet skulle födas. Och jag var den enda som hade rätt.

Det är förstås ingen stor grej i sammanhanget. Liten kul detalj bara. Inget att hetsa upp sig över. Och jag är ju inte en sån som blir självgod och högljudd när jag vinner saker. Man måste vara en ödmjuk segrare, det är min filosofi.

Jag vann faktiskt dessutom bara äran, inga pengar eller så.

Däremot vann min fru tydligen 300 spänn av min svåger när de nyblivna föräldrarna hörde mig klappa i händerna och sjunga E-Types ”Campione�� ute i sjukhuskorridoren innan jag ens hade hittat rätt rum.

Kul när det går bra för folk.

Okej.

Så här var det då: Idag när min fru, vår son, några vänner och jag hade parkerat utanför en grej och gått in på en grej och blivit färdiga med den grejen och kommit tillbaka ut från grejen så stod det en bil parkerad precis bakom vår bil. Så att vi inte kunde backa ut.

Jag reagerade förstås på detta på det sätt som alla rationella och praktiska människor gör i den situationen. Jag ställde mig mellan bilarna och svor jävligt högt och jävligt länge. Stoppade främmande och slumpmässigt utvalda förbipasserande för att få deras medhåll och empati för situationen. Sa till min fru att jag minsann skulle ringa någon som jobbar någonstans och har hand om sånt här. Den typen av saker. Rationella saker.

Rent händelsevis avbröts allt detta högst rationella av att bilens faktiska ägare dök upp. Jag påtalade då, MÖJLIGEN en liten aningens smula mindre rationellt, de logistiska komplikationer som hans parkering medfört för övriga parkerade bilar på parkeringen ifråga. Mannen ifråga skakade då mycket länge på sitt huvud, pekade på skylten ute vid vägen, och sa ”man får stå här��. Jag protesterade. Han insisterade. Jag redogjorde visuellt för parkeringsplatsens utformning, hänvisade till aktuell skylltning och tillade det faktum att man för den händelse att man blir förvirrad av skyltningen faktiskt får rätt goda insinuationer om var man bör parkera genom att parkeringsplatsen är uppdelad i PARKERINGSRUTOR. (Jag kan möjligen, för emfas, ha tillagt ett invektiv strax före och möjligen ett annat strax efter ”PARKERINGSRUTOR��.) Han skakade på huvudet. Sa ”man får stå var man vill��. Jag skakade på huvudet. Sa ”inte bakom en annan bil så att den bilen inte kan backa ut��. Han sa ”jo��. Jag sa ”nä��.

Mannen skakade mycket länge på sitt huvud igen. Pekade på skylten. Pekade på sin bil. Hötte med pekfingret mot mig. Jag hötte (för tydlighetens skull) med pekfingret tillbaka, pekade på skylten, tog mannen vänligt i jackärmen och ledde honom runt hans bil för att påvisa den totala avsaknaden av vitmålad parkeringsruta runt densamma. Han skakade på huvudet och kallade mig en grej som involverar de olika sätten mäns och kvinnors respektive toalettinredning brukar skilja sig åt på tyska vägkrogar, kan man säga. Jag skakade på huvudet tillbaka och kallade honom ”köttmupp��, kan man säga. Pekade på min bil och de andra två bilar som helt uppenbart inte skulle kunna flytta sig från sina respektive parkeringar så länge han stod parkerad där han gjorde om inte tre dussin clowner plötsligt steg ur var och en av dem och bar bort dem. Han skakade på huvudet. Pekade på skylten. Framhärdade att det står ”parkering�� och att man då får ”parkera var man vill��. Jag påpekade att det får man. OMMANPARKERARIENJÄVLARUTA. Han skakade på huvudet. Pekade på skylten. Jag påpekade det osannolika i det där med clownerna, men framhärdade att min poäng kvarstod.

Röster höjdes.

Handgemäng hotades med.

Och då sa min fru ”men herregud nu får ni ge er��.

Och då flyttade mannen sin bil och körde iväg. Och så backade vi ut vår bil och körde iväg åt andra hållet.

Och visst. Visst.

Visst.

Okej.

Det syns väl kanske inte JÄTTEBRA på bilden nu eftersom det var lite mörkt och jag liksom fotade mot lamporna istället för bort från dem. Och min fru bara ”men jag orkar inte, ska du fota det här och lägga upp på din blogg nu bara för att det är så himla viktigt för dig att alla bloggläsarna vet att du hade rätt!?��

Men n-e-j. Det handlar inte ett skit om det. Och det vet ni.

Det viktiga här är inte att ni och jag vet att jag hade rätt. Det är inte ett skit viktigt. Det enda viktiga är att jag vet att jag hade rätt.

Och att ni vet att han den andra hade fel.

Det där vita under bilarna är PARKERINGSRUTOR och de finns där för att det är meningen att man ska PARKERA I DEM!

(Bilarna på bilen har inget med själva historian att göra. De agerar bara exempel.)

(Agerar exempel genom att stå parkerade bredvid varandra och INTE BAKOM VARANDRA.)

(Förlåt. Det har varit en lång dag.)

(Förlåt till er alltså. Inte till han den andra. Han kan dra.)

(Jag kommer komma tillbaka och fota den här parkeringsplatsen i dagsljus och sen jävlar.)

(Jag kommer förmodligen inte komma tillbaka eftersom det är helt sjukt långt att åka hemifrån oss. Men ni fattar poängen.)

(Poängen är att jag hade rätt och jag är inte rädd för att säga det.)

(Jag var lite hungrig när det här hände och det kan eventuellt ha haft lite med det att göra.)

(Men bara lite.)

(Okej möjligen lite mer än lite men på sin höjd medium.)

Ni vet när man är på gymmet efter att inte ha varit på gymmet på ganska länge, och man liksom inte är riktigt säker på exakt vilken sorts form man är i?

����.

Idag kom det ut en kvinna i min mammas ålder från någon form av yogapass eller något i en av gruppträningssalarna medan jag satt på en bänk utanför och drack vatten. När hon fick se mig gick hon fram, tittade väldigt, väldigt oroligt på mig, la handen på min axel och frågade ”förlåt, lilla gubben, men är du…okej?��.

Jag tror att det betyder att man inte är i jättebra form.

Jo, förlåt. Vi pratade ju en del på för en tid sedan om att jag skulle styra upp en signeringsdag på min vän N:s och mitt kontor i Stockholm också. Det uppstod tyvärr en del logistiska utmaningar runt den idéen (hissarna är speciella, och inte så många, och receptionisterna såg lite stressade ut när jag började förklara att jag inte riktigt visste hur många som skulle komma och att jag hade lite specifika frågor kring om man fick ha olika slags djur i konferensrummen och så).

MEN: De på alla sätt fina och hyggliga människorna på Akademibokhandeln på Odenplan alldeles runt hörnet har nu istället erbjudit sig att låta mig sitta där och härja en stund istället 3 november. Jag tror att det blir mellan 13 och 15. Det är en lördag. Jag kommer eventuellt ha keps för det har jag på lördagar. Om ni inte ser mig när ni kommer in får ni ropa. Jag kan vara och köpa korv.

Det var bara det.

Kul om ni kommer.

Bloggen återgår strax till ett mer icke-kommersiellt sammanhang.

Jo. Jag har ju alltså skrivit två böcker. Och det är ju alltså kutym sedan gammalt att man när man har gjort det åker runt till lite olika ställen och skriver sitt namn och ritar ponnys och sådär i dem.

Eftersom jag inte är jättebra på flygplatsköer kommer jag möjligen inte göra det överallt och hela tiden. Men jag ska göra ett uppriktigt försök att åtminstone hjälpligt täcka in de olika landsändarna. Med början i den nedersta. Så, ����å�Ա�, så här tänkte jag:

18 oktober ska jag sitta på Bokia/Killbergs i Helsingborg och prata lite. Jag vet inte exakt om vad. Jag tror att någon kommer ställa frågor och så försöker jag svara på dem efter bästa förmåga utan att  ställa till det alltför mycket. Jag vet inte riktigt vilken tid det är. Men på kvällen, tror jag. Jag återkommer med info. Jag tror att det finns tid för ponnyritning också.

20 oktober är jag på Väla Centrum och ritar ponnys. Jag ritar även Saabar (blå) och till exempel giraffer (tysta).

20 oktober är jag, tror jag, även en sväng på Center Syd (det hette så när jag flyttade, om ni har bytt namn så tänker jag respektera det men jag tänker inte sluta kalla det Center Syd för det) i ��ö�����ö�辱�Բ���. Om man inte vill ha en ponny kan jag även skriva något. Till exempel mitt namn. Om man vill. Det är helt valfritt. Om man bara vill komma förbi med konstruktiv kritik går det också bra.

27 oktober kommer jag sedan ner en sväng till �Ѳ�����ö. Mest för att träffa några goda vänner och äta ost och sådär, men även för att Bokia öppnar en ny butik på Emporia Köpcentrum då. Ponnys, giraffer, bilar, enhörningar. Jag gör även katter. Men de blir inte jättebra.

Okej? Okej.

Det hade varit väldigt roligt om några av er råkade vara i närheten och ville komma förbi. Det finns andra böcker i butikerna också. Av riktiga författare. Och jag måste inte rita. Vi kan bara snusa och prata om fotboll eller så också.

Slut reklammeddelande. Tack för er uppmärksamhet.

Man vill bli älskad.

I brist därpå beundrad. I brist därpå fruktad. I brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla.

Men jag ska inte ljuga för er. Om inget av det där går så skulle jag väldigt gärna vilja ha en kebabpizza.

Det är i vanlig ordning bloggfika 20.00 ikväll. På

Precis som varje torsdag.

Alla välkomna.

Precis som alltid.

Efter lunchintermezzot igår (jag fick givetvis behålla min hamburgertallrik, tack alla ni som oroat er, mina vänner och jag må vara hårda i tonen men vi är liksom inga barbarer, vi stjäl inte varandras mat, och…ja…nivet, jag lutade mig ju över tallriken och slickade på hela hamburgaren när min vän E försökte ta den också, mama didn’t raise no fool) gick min vän N, min vän E och jag till Science Fiction-bokhandeln. Vilket ju alltid är ett litet äventyr i sig självt in i det universum som är min sociala oförmåga. Jag är tydligen i Science Fiction-bokhandeln ungefär vad min vän N enligt egen utsago föreställer sig att han skulle vara på en ishockeymatch.

Mitt intresse är absolut inte obefintligt, men min verbala inkompetens vad det gäller aktuell terminologi är på den där sortens nivå att jag står i kassan och frågar efter ”Judge Dredd-serietidningar��. Varpå jag genast harklar mig och blir nervös och rättar mig själv och säger ”jag menar Judge Dredd-grafiska noveller��. Varpå jag skruvar på mig och börjar svettas eftersom jag inte vet vilket av begreppen som fick personalen att skaka trött på huvudet åt mig och mumla ”men herregud, n00b��. (Hon mumlar förstås inte det, det är vad jag föreställer mig att hon mumlar, och jag föreställer mig följaktligen att det finns vida mer elaborata adjektiv för den som föreställer sig att detta är vad personal i Science Fiction-bokhandeln mumlar åt den sortens frågor, men låt oss hålla oss till saken här.)

Min vän E, som i vanliga fall är en på alla sätt väluppfostrad och gentlemannamässig individ, vände sig hur som helst vid ett tillfälle om efter en ung kvinna som gick förbi oss uppe på rollspelsavdelningen, kastade en lång blick efter henne och utbrast högt ”wow!��.

Den sortens helt ogenerade offentliga affektionsbevis överraskade mig helt ärligt en hel del, eftersom jag inte riktigt är van att höra det från min vän E mitt på dagen i en bokaffär.

Det tog mig en lång stund att inse att det helt och hållet föranleddes av att kvinnan ifråga hade på sig en Gryffindor-halsduk.

Sen gick min vän E till kassan, samtalade lågt med personalen om något vars enda av mig uppfattade beståndsdelar var ”det är lugnt, han är här med mig��. Och efter det talade personalen väldigt vänligt och långsamt med mig och såg ibland ut lite som att de tänkte klappa mig försiktigt på kinden när jag ställde frågor.

Nästa gång min vän E, min vän N och jag äter lunch tänker jag insistera på att vi går på hockey efteråt.

Jag köpte i alla fall de här böckerna.  Jag tänker kalla det böcker.  Fuck you.

Lunch med min vän N och min vän E. Dock inte med min vän E, eftersom han är sen.

Jag: (Tittar på klockan) Jag lovar att han kommer få det här till att det är mitt fel.

Min vän N: Hur då?

Jag: Han lyckas alltid få det till att det är mitt fel om han är sen.

Min vän N: Hur skulle det vara ditt fel?

Jag: Det vet jag inte. Men han kommer på nåt. Han kommer alltid på nåt.

Min vän N: Han kan ju vara sen eftersom du alltid är sen.

Jag: Vad menar du med det?

Min vän N: Du är ju alltid sen. Så han kanske räknar med det, och därför är sen själv med flit.

Jag: Jag är inte alltid sen!

Min vän N: Okej.

Jag: Jag är i tid idag!

Min vän N: För att jag körde dig hit, ja.

Jag: Det kan fan OMÖJLIGT vara mitt fel att han är sen om JAG är i TID!

Min vän N: (Rycker på axlarna) ��ä��ä��ä.

�����������ö��: Vill ni beställa eller väntar ni på någon?

Min vän N: Vi kan beställa! Två hamburgertallrikar, tack.

�����������ö��: Absolut.

(Servitör lämnar bordet)

Jag: (Tittar på klockan, tittar på mobil, får mess från E) Nu messar han och säger att han är här om två minuter. Jag garanterar fan att han kommer få det här till att det är mitt fel.

Min vän N: Äh. Klart han inte kommer.

(Tio minuter senare)

Min vän E: (Stiger in genom dörren, tittar surt på mig) Du sa fel namn på restaurangen!

Jag: Jag VISSTE det!

Min vän E: Visste vad?

Jag: Att du skulle skylla på mig! Du är en en halvtimme sen och nu kommer du på något sätt försöka få det till att det är m-i-t-t fel!

Min vän E: Jag är inte sen.

Jag: Är du JU! Vi sa kvart i!

Min vän E: Du sa kvart i.

Jag: Och nu är klockan kvart över!

Min vän E: Ja. Det är ju för att du alltid är sen.

Jag: Va?

Min vän E: Du är alltid sen. Därför parerade jag din tid en halvtimme. Och kom nu. Så därför är det inte jag som är sen utan du som är tidig. Det är ju inte mitt fel.

Jag: Jag var i t-i-d.

Min vän E: (Pekar på min vän N) Det var ju bara för att du kom hit med honom. Och han är alltid i tid.

Jag: Ja! Kvart i!

Min vän E: (Pekar på min vän N) Hade vi bestämt tid kvart i så hade jag varit här kvart i.

Jag: Men det är du ju inte. Du är här nu. En halvtimme sent!

Min vän E: För att jag bestämde kvart i med dig ja. Så då är nu i tid. För om du hade kommit hit själv så är det nu du hade kommit hit.

(Tystnad)

Min vän E: (Tittar på sin klocka) För att vara helt precis hade du nog skickat ett sms nu om att du var sen och att du skulle vara här om två minuter. Och sen hade du kommit om tio.

Min vän N: Jag vill inte lägga mig i. Men det låter trovärdigt.

Jag: Så vadå!? Nu är jag sen fast jag är HÄR?

Min vän E: (Tittar på min vän N) Hade jag vetat att du körde hit så hade jag självklart kommit i tid.

Min vän N: (Nickar förstående) Självklart. Det förstår jag.

Jag: Så nu ERKÄNNER du att du är sen?

Min vän E: (Pekar på min vän N) Till honom ja. Inte till dig.

(Viss paus för eftertanke angående syftningsfelet)

Jag: Alltså…vadå…att du erkänner till honom och inte till mig, eller att du är sen till honom och inte till mig?

Min vän E: Om du inte hade varit sen så hade vi kanske haft tid att dividera det.

Jag: Jag har huvudvärk nu.

Min vän E: Det är nog stressen. Så går det när man inte planerar.

Jag: Men för helv…skit samma. Skit samma, okej!?

Min vän E: (Rycker på axlarna) Absolut. Okej. Skit samma.

Jag: Vi har beställt hamburgertallrikar redan. Vad vill du ha?

(Tystnad)

Min vän N: (Pekar på E, pekar på sig själv) Rent tekniskt tror jag faktiskt att VI har beställt hamburgertallrikar��