Å·±¦ÓéÀÖ

Jag fick denna i present av en god vän och såg verkligen fram emot att läsa den. Som blivande förälder tänker jag mycket på uppfostran och vi strävar mot att låta våra barn vara med så mycket som möjligt; att få lära genom att göra, och inte hela tiden skrämmas med hur farligt allt är.
Tyvärr var denna boken inte alls vad jag hade hoppats. Det var tydligt att det var en inbunden blogg och tidslinjen var spretig och förvirrande. Sen är det ganska uppenbart att boken borde ha en undertitel i stil med "Uppfostra inte barn i väst". Visst finns det många fantastiska metoder vi glömt bort i väst, men det är också här mina barn ska växa upp. Kollektivet ska inte alltid komma före individen. Och när Borda skrev om hur hon fortsatte nattamma för att hennes barn ville det, trots att hennes egen kropp tydligt sa nej, blev jag genuint förbannad. Att leva efter devisen att barnet alltid kommer först kan vara rent ut sagt skadligt.
Nä, för mig var denna inte inspirerande alls. Det bästa rådet jag fått hittils var från en kollega: "Jag har gjort många misstag med min dotter. Men de enda jag ångrar är de jag gjort för att jag lyssnat på andra istället för mig själv."