欧宝娱乐

“F枚rresten hade pappan b枚rjat t盲nka p氓 ett alldeles nytt s盲tt. Mer och mer s盲llan funderade han 枚ver allt han hade varit med om under sitt v盲nliga och brokiga liv, och lika s盲llan dr枚mde han om vad alla de kommande dagarna skulle ge honom.

Hans tankar gled som b氓ten, utan minnen och dr枚mmar, de var som gr氓a vandrande v氓gor som inte ens hade lust att komma fram till horisonten.

Pappan f枚rs枚kte inte prata med hatifnattarna l盲ngre. Han stirrade ut 枚ver havet som de, hans 枚gon hade blivit bleka som deras och l氓nade himlens v盲xlande f盲rg. Och n盲r nya 枚ar kom emot dem r枚rde han sig inte, bara svansen slog n氓gra slag mot durken.

Jag undrar, t盲nkte pappan en g氓ng n盲r de gl枚d fram氓t i en l氓ng tr枚tt dyning, jag undrar om jag inte h氓ller p氓 att b枚rja likna en hatifnatt.”
― Tove Jansson, Det osynliga barnet

“- Tog n氓n in h盲ngmattan? Fr氓gade Mumin Pappan pl枚tsligt.
Ingen hade kommit ih氓g att ta in h盲ngmattan.
- Det var bra, sa Mumin Pappan, den hade en gr盲slig f盲rg.”
― Tove Jansson, Moominsummer Madness

“Mumintrollets pappa hade aldrig k盲nt sig s氓 lugn och s氓 absolut n枚jd med allting. Det var egentligen sk枚nt att ingenting beh枚va s盲ga och ingenting f枚rklara, varken f枚r sig sj盲lv eller andra. Man bara satt och s氓g mot horisonten och h枚rde v氓gorna klucka under b氓ten.”
― Tove Jansson, Det osynliga barnet